Enkät.

Vem ser du upp till?
Hm. Folk som skriver bra, som vågar vara sig själva, som är modiga och skiter i vad andra tycker.
Vad skulle du gjort om du fått in 10 miljoner på kontot idag?
Oj. Börjat planera någon resa tror jag. London, New York, LA, Las Vegas... No limits!!
Hur ser en dag ut då du är extra lycklig?
Haha oj vet inte om jag någonsin varit lycklig en hel dag?! Kanske någon enstaka timme/timmar då och då som bäst. Men då kanske jag är med någon/några jag verkligen gillar och skrattar mycket och känner mig trygg och förväntansfull inför framtiden samt skrattar åt gamla minnen. Kanske ligger naken o solar o kollar på molnen o vet att allt kommer ordna sig. Eller så är jag på en spelning med nåt band jag älskar och är så inne i det att det bara är NU som finns. Kanske jag går en promenad längs vattnet med min favoritmusik i öronen. Kanske jag hånglar med en kille jag gillar. Ahmen typ sånt.
Om du skulle vara ett plagg, vilket skulle du vara då?
Vet inte riktigt. Mina kusiner skulle säga: en randig tröja. Jag skulle vilja säga: en bh från twilfit. Eller nej, en döskallesjal!! Samlar faktiskt på döskallesjalar. :)
Vilken egenskap listar du högst och lägst hos dina vänner?
Högst: Ärlighet, pålitlighet, förstående, ej dömande. Lägst: Snålhet, missunnsamhet, egoistisk.
Vad ångrar du mest i livet?
Orkar inte lägga energi på sånt. De misstag jag lärt mig av vet jag nog med mig själv. De sitter rätt så hårt inprintade i hjärnan redan.
Vad är du mest stolt över i livet?
Sånt är svårt att komma på ibland. Särskilt när man är inne i en psykisk svacka. Men är rätt stolt över och vara chef för min egna musikhemsida och att jag har superduktiga skribenter o fotografer som vill vara med. Och att jag enligt mig själv är en ganska bra chef och jag kan fixa in dem på vilka spelningar som helst nästan. För att inte tala om att fixa intervjuer. Jag räknade häromdagen ut att jag gjort 77 intervjuer med band och artister inom mina tre år som musikskribent. Om jag räknat rätt. Trodde det skulle komma upp i 100 iaf. Fan också, måste skärpa mig.
Är nöjd över att ha fått lite småjobb vid sidan av det också. Många är arbetslösa och får aldrig jobb. Haha, se hur positiv jag är.
Det var väl det karriärsmässiga. På det personliga planet är jag supernöjd över att jag fortfarande lever. Det har inte varit lätt att vara jag alla gånger.
Vad önskar du att du hade vetat för…
10 år sedan?
Då var jag alltså 12. Hahaha. Tolvårig Sanna. Då hatade jag skolan, och gick väl i sexan. Jag skulle vilja säga "ta det lugnt, allt kommer ordna sig. Du kanske hatar skolan nu men håll ut liiite till. Jag vet att det är förjävligt och jag vet att det inte är någon tröst just nu men det kommer gå så sjukt bra för dig så småning om."
5 år sedan?
Då var jag 17. Hm. 17 var den ålder jag alltid längtade efter att bli men jag tror aldrig den var så bra som jag trodde. Man ville ju bara bli 18. Konstigt. Känns som sjuuukt länge sen jag var 17 men fem år är ju inte så mycket trots allt? Detta skulle jag vilja säga "snälla, ta vara på gymnasietiden, gör det du ska så slipper du ha panik i sista året över att få ihop alla poäng. Det är jättebra att du redan börjat intressera dig för journalistik, fortsätt så, det här är bara början. Och ja, du kommer bli 18 och vuxen och allt. Men ta vara på tiden som är nu."
1 år sedan?
Aoch. Så mycket som kan förändras. Helt sjukt. Skulle vilja säga "det är maj 2011, och mycket bättre än såhär blir det inte. Sluta klaga och njut för fullt av att det snart är sommar och allt är perfekt. Det kommer snart bli så mycket värre att du vill inte ens veta."
Har du haft någon ”ålderskris”? När, hur, varför osv?
Njaa. Inte direkt. Får lite ångest för varje gång man fyller år. När man passerat 18 och 20 fanns det liksom inget att fira längre. Men annars försöker jag att inte tänka så mycket på ålder.
Vad har du för mål i livet.
Skulle veerkligen någon gång vilja åka till LA och New York igen. Resa mer. Skulle någon gång vilja gifta mig och ha barn. Ja det vill jag faktiskt. Någon gång, ingen panik. Vill åka turnébuss någon gång också och sova i en mysig liten bunk. Vill säga 'jag älskar dig' någon gång och verkligen känna att jag menar det. Och sen vill jag naturligtvis höra det tillbaks. :))) Se, har inte så högra krav väl?
Var känner du dig hemma?
När jag är med de jag älskar. Och kom och tänka på Almost Famous. "I wanna go home." säger lille journalistpojken. "You ARE home.", säger Penny Lane och så ser man de sitta i turnébussen, på väg någonstans, vem vet. Jag är hemma när jag är på äventyr.

The only solution was to stand and fight

Så typiskt... att just när man mår som bäst och undrar hur man kan vara så lycklig så tvärvänder det. Förra veckan måde jag hur bra som helst. Sen för några dagar sedan började jag känna mig nere... vilket blev värre och värre... tills jag idag panikgrät hela morgonen.

Jag har inte gråtit på två och en halv månad. Och nu helt plötsligt kunde jag inte sluta. Jag trodde jag har tappat förmågan att gråta. Eller att tårarna tagit slut eller att tårkanalerna gått sönder. Det var liksom fysiskt omöjligt.

Det var faktiskt rätt skönt att vara avtrubbad. Saknar det. Tror inte mitt psyke orkar med livets riktiga färger.

Det kan faktiskt vara skönt att gråta. Typ som när man var mindre och grät över någon småsak och så kändes allt skönt och bättre efteråt. Men som jag har har haft det nu som 'vuxen' är det en gråt som aldrig tar slut och den där lättnaden kommer aldrig.

Det är bara hemskt. Man gråter tills man inte ens vet varför eller hur det startade. Man är inte sig själv längre. Något annat har tagit över. Som ett stort åskväder som dragit in och tagit över hela ens person.

Man lever inte för sig själv längre utan bara för alla andras skull. Hade inte de personerna som betyder något funnits där hade man haft absolut noll anledning att fortfarande finnas till. Det är för er som jag vet aldrig kommer lämna mig som jag finns. <3 Eller vet och vet. Det finns ingen garanti på något alls här i livet. Saker kan förändras från en dag till en annan. Vet inte hur jag ska orka leva med att ha insett det men man har liksom inget val än att ändå fortsätta. Med sig själv om inte annat.

Suicidal dog.

Dålig man kan vara på att blogga då. Men det är ju vååår. Och jag trodde aldrig jag skulle skriva det igen men jag mår ganska bra.
Trodde den här tiden skulle bli min död. Trodde allt skulle kännas sorgligt. Var beredd på det värsta. Men konstigt nog är det inte så.
Min favoritpromenad vid ålderdomshemmet:

Häromdagen slet sig Molly när vi skulle gå över ett övergångsställe. Hon ville springa mot Oskars hus. Så hon sprang ut mitt i gatan mitt framför en buss och jag fick springa framför och vifta med händerna och signalera STOOPPP. Vilken syn. Helt hemskt. Hon fortsatte springa men till slut fick jag fast henne. Musik jag hade i hörlurarna under detta: Florence + The Machine - Only If For A Night. Hahaha.

Och så mötte vi en kille med en hund som blev vittne till allt. Han ba 'hur gammal är hon?' Jag ba '9.' Han: 'år?' Yep. Men mer troligt skulle vara nio månader. -.-
Varför känns det som att Molly inte gillar mig??

"I don't have any maniii"

Så skönt att det verkligen är vår på riktigt nu.
Idag fyller Mimmi år. <3333 Tänk att hon får gå på systemet nu.. Helt sjukt. Var ju inte länge sen jag själv fyllde 20.

En sak som börjat gå till överdrift... Min besatthet av 30 grader i februari. Häromdagen kunde jag inte sluta prata engelska med thailändsk dialekt och citera från serien. Favoriterna var "i don't like him, but he gives me money', 'i don't have any maniiii', 'the operation very expensive, i need 50 000 bath'.
Och 'i lajk jooo' eller 'joo veri funniii', 'i'd like to go to jor hoteel' Alltså hahaha det är så beroendeframkallande och jag har dessutom upptäckt min dolda talang - att prata som en prostituerad thaländska. Jävligt störande.
Sen så när jag kollar i affärer gillar jag att plocka grejer och säga 'i take this, and this, and that one...' och så svarar jag i mobilen: "Glenn A".

Jag är SÅ rolig. Ska prova prata med thailändsk dialekt på någon intervju någon gång. Banden kommer ba wtf. Men då säger jag 'i grow up in thailaaaand'.

Egobild när jag ligger och solar.

"Nä hopp vet jag inte om det finns något"

Var och kollade när mamma red idag. Jag kom på att jag vill bli ridlärare. Inte många vet det men jag är SJUKT bra på att rida, har äkta talang, säger alla. Och när jag sitter och kollar på ser jag så många saker jag vill säga till alla ryttare... Sträck på dig! Ner med hälarna! Upp med händerna! Såhär ska du sitta, och nu sitter du kvar såhär!! Skulle vara assträng ridlärare. Riktigt hård och ärlig. Mamma frågade mig efteråt
- Finns det något hopp?
Och jag ba
- Hopp för vadå?
- Att jag kan bli en bättre ryttare
- Nä hopp för det vet jag inte om det finns något

Stackars. Här är vår favorit pippi-häst!!

PWD.

Denna veckan har jag jobbat en hel del. Tolvtimmars-pass i onsdags. Sen spelningar och intervjuer dagen efter. Har aldrig varit så oseriöst inställt till mitt Rocksoulande som i torsdags. Var helt flamsig innan. Jag och Gosia kom fram till att vi var mer peppade på vår McDonalds-dejt på söndag än kvällens spelning med Parkway Drive. Varför går vi, fattar inte vad vi gör där, och de kommer undra detsamma!
Övervägde att ha McDonalds-tema på intervjuerna... Hamburgare eller cheese? Pommes eller cheese? Vad tycker ni om Ronald McDonald?
Trött humor. Sen skrattade jag ihjäl mig när jag skulle smsa en av bandens tourmanager när vi var utanför, och så kom det upp en gammal konversation med honom, vi hade tydligen setts förut på Siesta i somras?! Det är vid såna ögonblick det känns som man måste skaffa en ny identitiet... Ett nytt liv... Har jag verkligen redan träffat alla, sett allt, is this it?
Parkway Drive var så sjukt bra live, är fortfarande lite chockad över hur bra det var. Inget jag lyssnar på hemma direkt, men aah. En av de bästa livebanden jag sett, åtminstone i hc-genren. Älskar hc-outfitsen också: långa linnen, shorts, sneakers, keps bakofram...
Jag hoppas Your Demise är sådär om tio år.
En i Miss May I hade förresten en Your Demise-tröja. Höll på och säga 'i love your shirt!!!' varje gång han gick förbi men fick hålla igen. Han skulle väl tro jag typ raggade annars. Men det är en sån spontan reflex. Träffade Mimmis kompis Emma häromveckan när jag var ute med Molly och jag tyckte det skymta 'demise' på hennes jacka och jag ba 'är det där en your demise-jacka?! Jag vill också ha!!!'. Jag ska ju göra en Your Demise-tatuering någon dag... Funderar på 'Give up get dropped lose out' eller 'Nothing left but regret' eller 'Ignorance never dies' eller alltså finns hur många alternativ som helst.

Welcome to my life.

I tisdags var jag på Simple Plan. Intervjuade trummisen. Hade helt sjuka frågor. Minns ni de där jag skrev att jag alltid velat fråga men inte vågat? Well. Tror jag fick med typ alla de. Skrattade för mig själv när jag läste dem innan. Jag är SÅ rolig.
Intervjun gick bra. Tycker dock att han kunde ha svarat roligare med tanke på hur roliga frågor jag hade :(

Det var kul att se dem igen. Men insåg att min musiksmak har, eh, förändrats. Mognat kanske är ett bättre ord. Eller om man ska vara ärlig - jag har blivit för gammal för sånt där. Men jag älskar fortfarande Welcome To My Life - en riktig emoklassiker.
To be hurt
To feel lost
To be left out in the dark
To be kicked when you're down
To feel like you've been pushed around
To be on the edge of breaking down
And no one's there to save you
No you don't know what it's like
Welcome to my life

Sen gjorde jag och Gosia en superspontan intervju med förbandet We The Kings. Ganska fucked up. Men som sagt, inte mer fucked up än spontanintervjun med Letlive förra året med ambulansen som körde förbi och tryckte upp oss alla mot räcket mot vattnet vid Slussen... Skrattar ihjäl mig hur bissart det var.

Sen blev det efterfest! Vi några timmar innan: "länge sen vi festade" "mm" och några timmar senare: PARTYY. Om jag hade fått festa med Simple Plan för några år sedan hade jag förmodligen varit på svävande moln nu. Det var askonstigt när jag nämde att jag sett dem tre gånger förut och deras basist sa 'i know, i recognized you right away'. Jag ba 'eh you're lying'. Han 'no, i'm very good with faces'. Jag blev helt mindfucked och ba 'have we even met?!'. Asskumt, det är typ omöjligt?!
Det var väldigt kul stämning, drack vodkaredbull och träffade många nya människor. Alla var jättetrevliga. Kanske, möjligen, blev nåt barinbrott också. Jag ramlade ner i ett hål och fick blåmärke på armen och ett litet skrapsår i pannan. Kunde ha brutit benen faktiskt. Det var mycket nära att det hela slutade i Köpenhamn. Nej, det här var inte en dröm. Bara en dag på jobbet.

"Varför lever man"

Känner mig lite lost. Blogger har gjort om hela publiceringssidan och allt. Aja.

Tänk att det redan är slutet på april. Trodde aldrig jag skulle vara här så länge. Minns i december när jag var på Kanarieöarna och min lillasyster Tilda 5 år frågade om jag skulle komma på hennes kalas när hon fyller 6. Det är i juli. Jag sa ja det är klart. Men egentligen fattade jag inte hur jag skulle orka leva så länge till. Jag mådde så jävla dåligt. Vi satt på en restaurant (hahaha skriver restaurant med engelsk stavning noterade Gosia idag - med andra ord - jag är i huvudet redan i typ LA) vid havet och det var solnedgång. Så himla fint men jag var så mentalt nere så jag blev bara ännu mer ledsen. Det blev mörkt och det kändes jobbigt att behöva ta av sig solglasögonen.

När vi kom tillbaka till hotellet den kvällen och skulle äta i hotellmatsalen fick jag någon sorts panikångestattack och det kändes som jag skulle svimma/spy. Så jag sprang ut i lobbyn och visste inte vart jag skulle. Någon i receptionen frågade 'can i help you?'.
Så himla tragiskt.

Jag mår bra nu tack vare den mediciniska vetenskapen. Kan inte ens gråta längre. Har inte gråtit en enda gång sen jag började med det. Men idag kände jag mig för första gången på länge rätt nere. Tror jag till och med yttrade saker som 'jag vill dö' och 'varför lever man'.
Men det är väl sånt som kommer. Livet går väl inte på spikrak linje.

Spårlöst försvunnen.

Vilket drama det var på jobbet idag. Or well. Utanför jobbet.
Hatar de idioter som man tvingas jobba med. Tydligen hade någon missat att jag var där för hon hade inte sett mig. Och då ringer hon mitt bemanningsföretag, som ringer mig 10ggr, men jag ser ju inte det eftersom jag jobbar och är duktig som alla andra.
Och så ringer de min mamma, som ringer mig 10 ggr + smsar Mimmi och undrar vart jag är?! De blir jätteoroliga och undrar vad som hänt såklart.
Men till slut så har den där tjejen sett mig och ringer min mamma för att berätta. 'oj vi har visst hittat henne'. IDIOTS.
När jag ser alla 20 missade samtal och sms blir jag asarg och det är inte ofta jag blir det på någon kan jag säga. Jag gick fram till henne och skällde ut henne 'de har ringt mig 10 ggr och även min mamma och sagt att jag inte kommit till jobbet. de var jätteoroliga. vet du nåt om det? kan ju vara bra att kolla om jag verkligen är här innan ni börjar ringa runt'.
Skammen i hennes ögon då...
Tänk vad de trodde hade hänt mig. Jag hade kunnat ligga avsvimmad eller ha hoppat framför pendeltåget. Jag kanske är självmordsbenägen. Kanske jag sitter och häckar i omklädningsrummet. När jag egentligen jobbar precis som alla andra.

 Ska skriva om spelningen och festandet i tisdags när jag får tid ocksåå!

Såg Majlis!!

Var och shoppade idag med Mimmi. Handlade en nagelbandskräm på Apoteket och så sa jag till Mimmi:
- Känner mig som Majlis i 30 grader i februari när jag handlar med mitt kontokort.
Hon ba:
- Du ser ut som henne också.
Och så var den dagen förstörd. Herregud det var det värsta någon sagt till mig på länge.
Men kan tänka mig att jag ser ut som henne när jag känner mig exakt som henne. Den där osäkerheten "kommer kortet funka" eller "is this really the right thing to do" och sen lyckan, friheten och leendet när köpet går igenom. Och så suget efter mer. "i take this one.. and this... and that one..."

Och sen så åkte jag och red. Och detta är så sjukt, nej jag har inte blivit helt galen ännu. Vem sitter på läktaren om inte... HON SOM SPELAR MAJLIS. Hon såg exakt likadan ut. Hon har tydligen en dotter som också rider där.

Aja. imorgon ska jag intervjua Simple Plan. För några år sen gillade jag dem jättemycket, var på liten exklusiv akustisk spelning, och såg de på både Cirkus och Hultsfred. Min största dröm var att bli musikjournalist och få göra interjuer. And here i am!
Jag har lyssnat lite på de nu och well... Måste säga att min musiksmak har förändrats... Men det ska ändå bli kul imorgon! :)

Kungen på besök...

Såg sista avsnittet av 30 grader i februari idag. Har haft maraton hela helgen typ. Orkar inte hur bra den där serien var! Helt beroendeframkallande. Skulle kunna diskutera den i timmar. Det finns så många nivåer, djup, detaljer... Tex Majlis outfits... Sämst klädda någonsin... Alltid denna magväska... hua. Hennes hy? Hennes plötsliga shoppingintresse? Hur slitna alla är? Och allas engelska?! Att alla alltid har samma kläder och är jättepåklädda?
Vad är en divemaster? Är det något man är eller något man får? Det avslöjas aldrig.
Måste nog se om den snart. Den försvinner från SVT play den 9 maj.

En kul sak. Min fotograf var och fotade spelningar på en festival i Göteborg igår. Jag skulle också varit där och sett mina kompisar This Or The Apocalypse men de ställde in :C USA-flygresor är inte billiga alltså...
Men iallafall, och så smsade fotografen mig att de hade gått efter honom där inne för att "make sure" att han inte hade behövt betala.
Som om Kungen var på besök! Alltså om någon hade gått fram till mig och frågat det hade jag känt mig som Kungen i alla fall.
Föreställer mig arrangörens tankar: "Mkt viktigt besök från Rocksoul kvällen till ära, inget får gå fel."
Skrattade åt det där hela kvällen.

Fredagen den trettonde

Igår intervjuade jag ett band från Karlstad, Molotov Jive. Hängde på ett café på söder, trevligt! Chillade efteråt och bläddrade i nya Gaffa, pratade om konserter, musik, tv-serier, jobb... Allt möjligt. De hade varit inne på min hemsida dagen innan. De ba 'det verkade va mkt emoband där.'
Jag ba 'Mm vadå gillar ni inte Simple Plan -.-'.
Och så var det ju fredagen den trettonde.

Sen träffade jag Gosia och åt på RESTAURANT. ;) Alltid lika trevligt.

Rockfoto la upp min intervju med Kristian Anttila häromdagen.
När jag skickade in intervjun sa de "kortar ner den lite, annars var den mkt bra'.
Men tror ni inte de klippte bort den bästa delen? Jag som tyckte jag fick till ett så bra slut! Nu blev det inte alls samma grej. Undrar om det är en slump att det var just delen om terapi, piller och depressioner som klipptes bort? Det var kanske för magstarkt? För bisarrt?

Well. Ska se till att det kommer ut på ett eller annat sätt.

Skulle lytt råden från mediegymnasiet... "ha det viktigaste i början på artikeln, oftast redigeras den sista delen bort om det är för långt". Jag minns en hel del från den tiden faktiskt.

Ska visa ny bild på mitt nya hår.. Ännu blondare har jag blivit nu!

Vet ni när jag postar grejer från min Facebook eller bloggen eller hemsidan känner jag mig som Gossip Girl... vilken makt man har... Jo jag vet jag är störd. Ibland tänker jag att hela livet är som Gossip Girl. Eller The Hills! Mitt liv skulle lätt platsa in där! Så himla mycket drama hela tiden. Det skulle vara kul att följa mitt liv på tv. Och ibland tänker jag att om någon praktiserade hos mig så skulle den nog få väldigt roligt.

Borde kanske skärpa mig.

Ibland tänker jag att jag borde skärpa mig. Som när jag googlar mig själv och upptäcker att om man skriver mitt namn så kommer ordet "blogg" upp efter. Poppis sökning alltså?
Jag borde skärpa mig och börja blogga på riktigt. Lägga upp bilder och skriva om min vardag varje dag. Ingenting om sorg eller annat som inte lämpar sig.
Problemet är som sagt att jag inte har några gränser för jag vet inte vart gränserna går. Hur ska jag lära mig? Livet är för kort, kommer jag någonsin lära mig? Kan man inte bara få vara sig själv?

Ibland känner jag för att börja om och göra en ny blogg. Kasta bort allt det här. Eller nej, kanske spara det till min självbiografi. Men bara göra en fresh start.

"Jag chansar lite och håller tummarna"

Okej, mammas respons på intervjuerna med herr Anttila:
1) rockfotointervjun - "bra sanna!"
2) rocksoulintervjun - "hm den här var kanske mer bisarr"
Jag ba "jag vet, det var därför jag tog den till min sida, där kan jag inte få sparken, här är det jag som bestämmer".

Jag sa i intervjun "tror många ser dig som en såhär superflummig person"
Mamma ba 'superflummig?' Ser de honom verkligen som det? Eller är det bara du?'
Jag ba 'nja jag bara chansade lite och höll tummarna'.

Såg David Hellenius på tv imorse. En annan person jag inspireras en del av vad gäller journalistik. Såhär sa han "jag chansar lite och håller tummarna".  Hm. Det summerar typ hela min livsfilosofi!
Jag håller chansar lite och håller tummarna.
Eller som Filip och Fredrik sa en gång.
"Jag bara kastar mig ut, sen får det bära eller brista"

"Du, jag kan faktiskt bli DIVEMASTER".

Det var kul när jag och Mimmi shoppade på Twilfit häromdagen. De senaste gångerna vi gått in där har det varit samma gamla tråkiga sortiment. Typ blårandiga sjömans-bh:ar och shit.
Men så nu var det värsta stället med rea på saker de plockat fram ur lagret. Sjukt fina bh:ar!! Ni skulle sett hur excited vi blev. Hon som jobbade där lät EXAKT som receptionisten i Kontoret och kom fram till oss och ba 'jag har inte hunnit hänga upp dem, så ni får rota runt hur mycket ni vill'.
Fast vi visste ju alla att vi redan hade börjat :)))
Mimmi hittade inga i sin strl men jag köpte två. Vi har börjat bojkotta h&m's bh:ar. Vi vill inte ha hängbröst om tio år. Som sagt, "måste tänka på min framtid".
Jag har 70b men tror det blir 65c nästa gång. Förstå, det perfekta steget! Har fått större bröst på bara något år. :)))

Annars så har jag de senaste dagarna ätit massa godis och ägg. Och skrivit intervjuer.
Mamma ska få premiärläsa två av dem snart. Förut brukade hon alltid få läsa mina intervjuer innan de publicerades men nu vågar jag lita på mig själv.
Men hon ville läsa de med Kristian Anttila. Så jag är lite nervös för det. Jag tycker de blev de bästa jag någonsin gjort nästan. Så hon kommer säkert komma med någon kommentar som sabbar allt.
Är nervös för vad folk ska tycka om mina frågor också. Jag har börjat spåra ur mer, fråga helt oväntade saker. Jag ska fortsätta med det!
En ny favoritfråga "har du någonsin varit med om något som gjort dig så lycklig att du tänkt, okej, nu kan jag lika gärna dö/börjat gråta?". Jag har själv varit med om det nämligen.
Jag såg Filip Och Fredrik på tv imorse, blir alltid så inspirerad av dem. De sa "om man inte väcker några känslor alls är man antagligen på fel spår". Älskar dem. Deras intervjuer med Marilyn Manson och Mike Tyson är tidlöst roliga.

OCH en till sak jag gjort de senaste dagarna - börjat kolla på 30 Grader i Februari!! Alltså har inga ord för hur bra det är och hur fascinerad jag är av den serien. Går att kolla på SVT play!
Först trodde jag det handlade om prostituerade thailändskor och tjocka gubbar men jag hade fel, det var mer än så.
Mimmi berättade lite om den och jag blev helt såld så jag började kolla. Är på avsnitt 5 nu.
Och nu är det allt jag pratar om. Det finns så mycket att diskutera! På så många nivåer.
Älskar miljön och musiken. Och allt är så miserabelt att ens egna liv känns rätt okej.
ÄLSKAR hela det där Divemaster-pratet. Skrattar ihjäl mig varje gång. Pausar och smsar Mimmi varje gång det kommer på tal.
"Divemaster, jag vill bli divemaster, om du fortfarande vill ha mig"
"Och sen så kommer det bara rulla på, och så plötsligt är du divemaster"

Divemaster vad är det ens.

Nästa gång jag bråkar med någon som försöker trycka ner mig ska jag säga "Du, jag kan faktiskt bli DIVEMASTER".

Se det och ni kommer förstå.

Imorgon eller snart ska jag göra blonda slingor igen. Se så mörkt det blivit. Kommer bli brunett :C Inget ont med det men... it's not me.

"Det var du med bandspelaren som pajade"

Igår drack jag kaffe med Kristian Anttila. Det blev ett väldigt intressant samtal om allt ifrån psykhem, tabletter, depression, hundar som äter sitt bajs, ja, vad pratade vi inte om. Älskar såna som man kan prata med allt om. Vi är nog lika konstiga båda två.

Undrar vem som är konstigast. Jag har märkt att efter att jag gått i terapi så har jag blivit mer öppen och börjat säga exakt vad jag tänker. Vet inte om det är så bra faktiskt. Kanske fanns en anledning till att jag inte sa vad jag tänkte förut eftersom mina tankar är helt sjuka. Jag kan vara ganska dryg på ett skämtsamt sätt ibland, eller om det är skämtsam på ett drygt sätt. Tex så sa Kristian när vi gick ut från caféet:
- Vad snällt att du bjöd på kaffe
- Ja jag var ju tvungen
- Förlåt
- Äsch, jag är säkert rikare än dig ändå. Haha skoja bara
Jag är hur hemsk som helst.
Eller som när jag intervjuade Young Guns sist, älskar att mobba dem. Jag kom in i deras loge och ba "nice little dressing room you got here". Och så var det bara en liten städskrubb :'DDD
Älskar också att prata om band utan att använda deras namn. "De dära, vad de nu heter, jag träffar så många band", och så den där nonchalanta viftningen med handen.
Vet inte om alla förstår min ironi/sarkasm.
Men Kristian sa förra gången en grej jag minns väl. Typ "Jag har alltid älskat människor som kör med totalt öppna kort. Tycker det är en ganska bra inställning till livet".
En gång sa jag en grej jag har ångrat mycket till en kille, första gången vi träffades, "ditt liv är så fail". Men nu vet jag att han förtjänade det.

Lite kul att Kristian kände igen mig sen förra gången. När vi möttes, han ba
- Har vi träffats förut?
- Ja det har vi faktiskt
- På Universalkontoret? Det var du med bandspelaren som pajade?
- Heh jo det var jag det
Det var liksom två år sedan snart. Han måste ha läskigt bra minne. Jag inbillar mig att folk glömmer mig och saker jag gjort och sagt, de har väl egna liv att sköta liksom. Men tydligen inte. Kul att bli ihågkommen för "bandspelaren som pajade". När jag stod och betalade kaffet sa han "då får vi till det den här gången" jag ba "vad sa du?!?!" Helt chockad men sen fatta jag att han menade bandspelaren... heh. När vi gick till tunnelbanan efteråt sa han "hör av dig om bandspelaren pajar igen". Very funny.
Åh vill sitta hela dagarna på café och dricka kaffe och fråga folk saker. Tänk om man kunde få jobba med det på heltid. Vill bli som Skavlan typ. Eller så kanske jag borde bli psykolog.
Jag frågade Kristian "men hur ska man tänka då, när allt känns nattsvart?" Och så sa han något jag själv tänkt mycket på och som hjälpt mig - det här med att skilja på tankar och verklighet. När det känns som att världen där ute håller på att rasa samman är det bara ens känslor - det är inte verkligheten.

Ja mars månad var ju kul.

Oj, så var det april. Mars gick helt sjukt fort. Men jag måste säga att mars var den bästa månaden sedan typ juli. Mycket saker hände. Känns som allt började leva igen.
Gjort en hel del intervjuer och varit på en hel del spelningar.
Var i Göteborg, hade ingenstans att bo, men lärde mig hur man fixar. På frågan "where are you staying tonight?" svarar man "in your hotel room". Som en prostituerad, gud vad hemskt. Vem är jag?!?
Har jobbat en del också. Och varit på min första after work. Inte vågat mig tillbaka till jobbet efter det... Skoja :)

Idag jobbade jag på mitt andra jobb där jag är rätt sällan. Senast var det i januari. Då var jag väldigt ostabil kan man säga. Det var då jag höll på att få ett nervsammanbrott en gång i minuten. Det är inte lika bra stämning där som på mitt andra. Alla är otrevliga, antingen uttråkade eller superstressade. Och det är alltid KAOS. Till och med när jag är där?!

I januari var det så kaos att chefen var jättearg och fick kalla in oss alla för de hade fått in en massa klagomål på bara några timmar. Bland annat hade någon gått och sagt "personalen pratar SEX i garderoben". Fick verkligen hålla mig från att börja skratta. Vem kommer och klagar på något sånt?! Och för det andra, vem PRATAR om det framför kunder?!

Helt sjukt allting.

Men sen kom chefen till mig och ba "du förstår väl att jag inte syftar på dig, du är jätteduktig :)))". Jag ba hm är du säker?

Fått en 40+are efter mig också som skickar meddelanden till mig som om jag vore hans fru?! Först trodde jag någon drev med mig men nu har det gått för långt. Tyvärr måste jag kanske träffa honom igen för ja, orkar inte förklara ens. This life is way too complicated.
"Tror jag väntar nån vecka med att svara
Minst
Om ens nånsin"

Imorgon ska jag intervjua den svenska artisten. Bra att jag vet exakt vart vi ska gå och vad vi ska prata om... NOT. Men jag har blivit alltmer spontan av mig. Vågar lita på mig själv, jag vet att jag fixar vad som helst när jag väl är där. Om inte annat så kan ingenting bli värre än sånt jag redan gått igenom.

"Hej?"

Sitter och skriver frågor till en svensk artist jag ska träffa på måndag. Han är superintressant så det går rätt enkelt. Tydligen "gör han helst intervjuer stående eller gåendes och blir gärna bjuden på kaffe". Äkta journalist jag kommer vara!! Sitta på café och dricka kaffe och göra intervjuer.

Den här intervjun med Lower Than Atlantis skrev jag klart idag http://www.rocksoul.se/?p=1395. Trodde den skulle vara så dålig att den var oanvändbar, nästan så jag inte tänkte lyssna igenom den ens. Men den blev ju rätt kul?!
Älskar detta:
Basisten om sina framtidsdrömmar: – Jag vill skaffa pengar, skaffa van, åka runt och låta pengarna flyga ut genom fönstrerna. Bli fattig – men ha roligt.
Jag: - Är inte det ungefär det ni redan gör?

De skrattade och jag fattar inte förräns nu hur träffsäkert det var. Det är ju precis vad de gör, åker runt och kastar bort pengar. Men har säkert rätt roligt. Ibland.

Så kul och så awkward mitt i intervjun. Vi stod och gjorde intervjun vid ingången till spelstället där de brukar stå och ha gästlistan och så. Så stod jag där med mina papper med frågor. Och så kommer en tjej fram till mig och ba:
- Hej!
- Hej?
- Ah jag är från Live Nation.
- Eh okej...
- Eller är du inte...
- Asså vi håller på med en intervju här...
- JAHA sorry!! (springer därifrån)

Dör. Jag = otrevligaste "vakten" ever.

"Måste tänka på min framtid"

Hihi, frågade We Are The Ocean varför UK-band luktar så gott. Basisten svarade "I didn't know we did, but thank you!". Han hade en teori om att de är så rädda för att lukta illa att de överparfymerar sig. Makes sense!

Kul samtal jag och Gosia hade förut. Jag fick en intervjuförfrågan och var tveksam över om jag skulle ge mig på att intervjua The Shins-sångaren imorgon eller ej. De är rätt bra och rätt så stora. Tydligen så träffade han sin tjej när hon intervjuade honom och idag är de gifta och har två barn.
- Kör hårt, du kanske har en chans.
- Kanske man ska satsa?
- Ja fast han är ju inte direkt het.
- Nej men han är iallafall musiker. Och säkert jätterik!
- Är du SÅ desperat?
- Men jag måste tänka på min framtid, jag kommer aldrig få ett riktigt jobb, jag måste gifta mig med någon rik som kan försörja mig.
- Men än så länge klarar du dig, du behöver ju inte gifta dig NU.
- Nej, sant.
- Och så kanske det blir svårt eftersom han är 42 år, redan gift och har två barn. Och när de skiljer sig kommer de få halva hans förmögenhet.
- Hm, inte värt, det här läget är kanske lite svårare. Kanske man ska skita i det ändå. Eller ska man ge det ett försök?
...
- Fattar inte att vi har den här diskussionen.

Det blir inget av det, men tänk vad kul att jag ens tänkte intervjua dem bara för att "jag måste tänka på min framtid". Nej, let's satsa på Mötley Crue istället.

Älskar killparfym!

Idag ska jag göra två intervjuer. Inspirationen är lite sådär måste jag säga. Hatar när ena bandet har hållt på tio år och redan fått alla frågor så det är omöjligt att göra det unikt. Och det andra bandet har man redan intervjuat en gång så alla ens paradfrågor är redan ställda. Dessutom har man kravet att det måste gå bättre än förra gången för kul om det går sämre?!

Saker jag vill fråga men inte vågar:
Varför luktar UK-band så gott?
Vad har ni för parfym?
Vad är ert favoritgodis?
Brukar ni tycka ni ser bra ut på era bandbilder eller har ni känt 'fan också vad ful jag blev'?
Skulle ni skicka nudepics på er själva bara för att...
... få synas på min hemsida?
... få ett skivkontrakt?
... spela förband till ert favoritband? Osv...
Hahaha gud vad min kreativitet kom igång nu. Får jag en miljon om jag ställer de där frågorna? Äsch, jag kör ändå. Har tappat alla gränser känner jag.
Alltså, UK-band luktar verkligen godare än andra. Tror det är någon parfym som är inne där eller något. Alla har långa linnen, smala byxor och kepsar, och när de går förbi en är det som ett moln av en underbar doft som följer efter. Jag älskar killparfym så mycket att förut brukade jag ha en lapp med blåa Ralph Lauren-parfymen i fickan och en gång följde jag med en kille till en ö bara för han luktade gott.

Vårenkät

Oj, länge sen jag bloggade. Har väl haft fullt upp som vanligt. Men här har jag snott en vår-enkät!!

1. Känner du dig spirande lycklig och glad nu när våren är här?
Första dagen jag fick vårkänslor fick jag panikångest och grät hela dagen typ. Insåg att det var en del saker jag behövde göra för att klara av den här våren. Och nu mår jag så bra att jag istället är rädd för när jag ska må dåligt nästa gång.
2. Vad kommer bli ditt mest använda plagg i vår?
Svarta Dr Denim-jeansightsen (köpte ett par nya och fräscha eftersom de gamla på något oförklarligt sätt gick sönder i GBG?!). Converse. Kanske jackan jag köpte häromdagen. Hade ingen vårjacka. Eller jo jag hade men när jag hade den sa alla "ska du inte ha någon jacka?!" och jag ba "men det här är min jacka". "Nej det är en tröja". Och har jag vinterjacka i det här fina vädret ser jag ut som ett förvuxet dagisbarn.
3. Om du skulle dö i vår, hur vill du helst dö då?
Vandra över "isen" på sjön och se om den håller/nej gud vad hemskt det jag tänkte skriva här. Jag är emot självmord!!
4. Hur ser din påsk ut? Äter du ägg och klär ut dig till påskkärring?
Påsken när är den?? Jag ser inte fram emot den i vilket fall som helst men jag kommer säkert äta ägg och massa godis.
5. Om du bara fick dricka en dryck hela våren, vilken blir det då?
Hm. Vatten...
6. Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan – hur såg ditt liv ut?
Försöker att inte tänka på det. Får sjukt mycket ångest för det var en så bra tid. Var i Prag för exakt ett år sen. Lycklig och oförstörd. Ungefär den här tiden förra året fick jag mitt allra första riktiga jobb också.
7. Vad gör du om dagarna egentligen?
Powerwalkar med min hund, sitter hemma och skriver på intervjuer och andra texter med mera till Rocksoul, går på spelningar och intervjuar band, lagar mat, äter McDonalds, shoppar bh:ar på Twilfit med Mimmi.
Annars så jobbar jag med att ge service och hänga in folks kläder och väskor. SÅ KUL, seriöst, det är underbart, kan inte tänka mig något bättre. När det är ont om folk att ge service till så babblar jag så mycket jag kan. Vet faktiskt inte när jag blev såhär babblig?! Andra skulle kanske inte hålla med om det men om man jämför med mig för något år sedan så JO. Man kan hamna i de mest konstiga samtalen när det inte finns något annat att göra. Har lärt mig så sjukt mycket av att jobba. I love my job! Älskar när kunder säger "vi tar någon som ser snäll ut" eller "du ser ju pålitlig ut" och så kommer de till mig. Det har också hänt att de sagt "du såg så övergiven ut". Mer rätt blir det inte.
8. Vad ska du ha för frisyr?
Jag sa till mina kusiner att jag skulle köpa blonda slingor. Men de tyckte jag skulle gå till frisör och göra helblondering istället. Alltså skulle faktiskt vilja det, bara det att det sliter på håret osv. Skulle vara skönt med ännu en makeover!
9. Vad lyssnar du på för musik?
Florence + The Machine och så har jag börjat lyssna på M.I.A.. Ofta, jag vet. Hiphop-Sanna has arrived!
10. Vad läser du?
Hm inget det är lite dåligt med sånt :/
11. Ditt bästa skönhetstips inför våren?
Förutom mycket sömn och vatten och inte gråta har jag bara en sak att säga: Maybellines anti-age primer!! I Gbg efter en hård natt så frågade Gosia mig hur jag kunde se så untouched ut. Jag hade bättrat på foundationen lite då men nu i efterhand tror jag att jag vet hemligheten. Den där primern är faktiskt rätt bra. ALLA tror jag är 92:a så det tar jag som en komplimang.
12. Vem är din stilikon just nu?
Vet inte riktigt. Mig själv?
13. Är du kär?
Åh längtar efter att bli sådär kär så man inte kan äta, sova eller ens tänka.

"Happiness hit her like a train on a track"

Just nu är jag väldigt stressad över att min hemsida inte funkar. Vi skulle göra en uppdatering men något gick uppenbarligen fel. Herregud vad tur att jag har Mimmi. Jag skulle aldrig kunna rädda det här själv. Helt sjukt hur hon kan kunna så mycket om html och koder och sånt utan utbildning. Får bara hoppas hon kan rädda den nu, annars vet jag faktiskt inte vad jag gör. Livet är över, typ? SÅ mycket betyder det faktiskt för mig. Jag tar alldeles för mycket för givet.
Annars mår jag faktiskt rätt okej just nu. För första gången sedan typ juli känner jag att jag kan se fram emot saker. Att det finns något att leva för. I flera månader har jag gått runt som en zombie som lever för alla andras skull. Kanske har det inte synts utåt men på insidan har jag känt mig död.
De här skyltarna sattes upp på överallt på jobbet samma dag jag hade en riktig ångestdag. Lite komiskt faktiskt. Tror chefen såg mig och ba 'hm, något drastiskt behövs göras.'.
Och faktiskt... Jag KAN LE NU.

"You can't carry it with you if you want to survive"

Kanske låter överdrivet, men när jag började lyssna på Florence + The Machine för några veckor sedan fick jag en helt ny syn på livet. Det fick mig att inse några viktiga saker. Det var som en aha-upplevelse.
Den här låten är så fin att jag dör!
No light, no light in your bright blue eyes
I never knew daylight could be so violent
A revelation in the light of day
You can't choose what stays and what fades away.

Hemma!

Alltså, mycket har hänt sen sist om man säger så... Som en dröm... Var på spelning med Gosia... Hamnade i Göteborg... Söp bort mina sorger... Vaknade på ett vandrarhem med en massa britter?!
Stod på en toalett, "gav upp", och la den här talande kommentaren: "Är det här din spya? Äh skit samma, orkar inte bry mig längre."
(Ni vet när man kommer till en punkt då INGENTING spelar någon roll)
Men men, nu har jag ännu mer saker att berätta för barnbarnen!

Är hemma nu. Sjuk och har ingen koll på någonting. Känns som jag varit borta från verkligheten i flera veckor. Vet inte vart jag ska börja ta tag i det seriösa livet nu?! Kolla hur mycket pengar jag har kvar? Skriva intervjuer? Söka jobb? Städa? Maila? Känner mig helt febrig också. Aja. I'll be back.

Jag kan hårdrock och metal!

Hihi kul att jag är med här nu.
http://rattviseformedlingen.se/lista/musikskribenter-som-kan-hardrock-och-metal
Att jag skrev 'sedan två år tillbaka' också, så fail, det är faktiskt TRE år tillbaka nu!!
Men ingen har hört av sig :C

Vem vill jag ha i 50x70cm?

Sitter och försöker välja vilken bild jag vill ha hemskickad från Rockfoto. Vi skribenter ska få välja en varsin. Jag ska ha en i 50x70cm. Så funderar. Vilket är mitt absoluta favoritband? AFI fanns det ej några bilder på. Det fanns några fina på Black Rebel Motorcycle Club, de ligger väldigt bra till.
http://rockfoto.nu/artists/black-rebel-motorcycle-club/20070725/3081 Älskar stämningen i de här bilderna.
The Bravery också!! http://rockfoto.nu/artists/the-bravery/20050707/821
Eller tänk om jag skulle ha någon av dessa på Architects. http://rockfoto.nu/artists/architects/20110701/14863/photos/112141 Haha nej för i helvete.
Kill Hannah kanske?! http://rockfoto.nu/artists/kill-hannah/20081006/6937/photos/64672
Eller Carl Barat. Han är typ en av de snyggaste jag vet och den här spelningen var verkligen ett speciellt minne. http://rockfoto.nu/artists/carl-barat/20090625/10957
SÅ svårt. Vad gillar jag mer för band egentligen? Your Demise fanns inte heller med :C

Livet är underbart

Har de senaste dagarna gått runt och känt mig orolig hela tiden. Illamående och nervös liksom. Kändes som jag ska få ett nervsammanbrott när som helst. Ringde mamma i lördags morse och ba "är på väg till jobbet jag mår jätteilla och känner mig orolig vad ska jag göra?!" Hon ba "andas, tänk på något fint, som sommaren, njut av den friska luften." I fredags var det så illa att jag lyssnade på fyra avslappningsövningar av Lars-Erik Unesthål på Spotify. De var på engelska. Jag och pappa brukade lyssnade på ett band med de övningarna fast då på svenska för flera år sedan. Det är avslappnande och lite sorglig musik och så ska man försöka slappna av. Det är lite mental träning också. Man ska leva sig in i olika situationer.
Först ska man ska tänka på en plats där man känner sig trygg. Förut hade jag tagit stranden i Skåne eller bryggan på Löwis men nu får jag bara ångest av dem. Har ingen trygg plats. Inte ens i mitt hus längre. Så redan här skapas det lite förvirring i mitt huvud. Kommer inte på någon plats förräns man ska tänka på nästa sak.
En dröm eller något man vill uppnå i sin karriär eller fritid. Här brukar jag se framför mig hur min hemsida blivit jättestor, vi har massa annonser och jag tjänar massa pengar på den. Jag känner mig kreativ och har unika idéer. Många som skriver och fotar. Jag bloggar och läsare frågar mig hur jag gjorde för att bli så framgångsrik. Jag svarar "Well, jag gav aldrig upp och fortsatte göra vad jag brann för.". (Lol)
Sen ska man tänka på en relation man vill förbättra. Här blir det återigen stopp i hjärnan. Den här övningen är faktiskt skitkonstig.

Sen är det en annan övning där man blir hjärntvättad av att få höra hur bra man är och att man är "just as important as any person". Jaja...
Inte så lätt, när man bara vill ha nytt liv, få en ny identitet, bli en ny person.

We never can truly know who we are

Just nu mår jag ganska bra. Lyssnar på AFI och massa gamla låtar jag gillade förut. Helt fantastiska är de. Men ibland behöver man en paus från saker... Det är konstigt att om man inte lyssnar på ett band på ett tag och sen tar fram de så kan man relatera till låtarna på ett helt annat sätt, bara för att det hänt så mycket sedan sist.

Tidigare idag var det dock inte alls bra. Var på möte och fick någon sorts ångestattack. Kan få så ibland när jag känner mig instängd. Får för mig att jag måste akut på toa och att jag ska svimma eller spy. Och så kan jag inte gå därifrån för alla chefer och jobbkompisar kommer se och jag väcker uppmärksamhet. Vilket gör saken ännu värre. Försökte tänka på stränder och delfinmusik och kände hur jag blev likblek. Då gick jag ut iallafall. Aja. När jag kom hem sa Mimmi 'vad brun du är!' och ja det var jag faktiskt helt plötsligt?! 'New life'.

Häromdagen när jag åt middag hos pappa hämtade jag mitt pass som han hade haft kvar sen Kanarieöarna. Han frågade om jag skulle någonstans. Jag ba 'Nä, men man vet aldrig, helt plötsligt kanske jag åker iväg någonstans'. Gud vad skön den frihetskänslan var.

Walking with steps lighter than air

'Ska du inte ta upp bajset?'

Igår när jag var ute med Molly bajsade hon på ett kanske inte helt lämpligt ställe. De som känner mig vet att jag aldrig någonsin skulle ta upp en hundbajshög. Och så var hon klar så vi började gå. Så kom en kvinna förbi och började dryga: 'Ska du inte ta upp bajset?'. Jag (asdryg): 'Jag har ingen påse med mig.'. Hon: 'Oj då.'. Jag: 'Ja.' och så fortsatte jag gå och lyssna på Your Demise. Som om ingenting hade hänt.
Hade det här hänt för ett år sedan hade jag förmodligen skämts ihjäl. Men nu är min awkwardgräns så obefintlig att jag typ är immun mot allt? Det är ju något bra, trots allt.